Jag heter alltså Vallgårdens Dazzling Daisy, kallas till vardags helt enkelt för Daisy.
Vi blev 10 st, 7 hanar och 3 tikar i kullen.
Daching Duke Östhammar
Delicious Dandy Enskede
Diving Devil Åland
Daimond Dalton Olofstorp
Dynamite Domino Finland
Daring Dino Norge
Day Dreamer Norge
Darling Duchess Kvar på Kenneln
Dazzling Daisy Enskede
Dezzi Dezzibel Borlänge
Vi blev 10 st, 7 hanar och 3 tikar i kullen.
Daching Duke Östhammar
Delicious Dandy Enskede
Diving Devil Åland
Daimond Dalton Olofstorp
Dynamite Domino Finland
Daring Dino Norge
Day Dreamer Norge
Darling Duchess Kvar på Kenneln
Dazzling Daisy Enskede
Dezzi Dezzibel Borlänge
Matte och husse bestämde tidigt att de skulle ha en vit herdehund, och redan innan jag var född var de och hälsade på min mamma och pappa, för att bli övertygade att de valde rätt ras. Som tur var föll de direkt.
Jag föddes den 7 september 2008
Jag föddes den 7 september 2008
När jag var 3 veckor gammal fick matte och husse komma och besöka oss, men då hade de redan bestämt att de ville ha en tik och det skulle vara jag, men Eva-Liz, innehavaren av Vallgårdens kennel ville inte säga bestämt vilken av oss tre tikar som fanns i kullen som de kunde få. När jag föddes fick jag ett gult halsband, vilket kunde då vara mer naturligt än att jag skulle heta Daisy???? När jag sedan var 6 veckor kom de än en gång för träffa oss valpar och då bestämdes att det faktiskt skulle vara jag som skulle heta Daisy.
Den dagen jag hämtades följde en granne med och hon bestämde sig för en bror till mig. Vi var alltså två i bilen hem. Usch, vad jag mådde illa av att åka bil! Bilresan tog 4 timmar hem och vad det var skönt att få komma på fast mark igen!
Första natten sov matte med mig på köksgolvet, det var skönt att slippa vara ensam. Dino kom in varje morgon och vi tog promenader tillsammans, och sedan när hans matte började jobba igen fick han vara hos oss på dagarna. Det var kul, för då hade jag ju en att leka med, och lekte, det gjorde vi!
Efter jul fick han vara ensam hemma hos sig, då var vi ju rumsrena, så det var inga problem. Men vi fortsatte att ta promenader tillsammans och röja runt på tomten tillsammans.
På nyårsafton skulle jag gå ut och kissa innan vi skulle in till Dino och fira, vad vi nu skulle fira. Nåväl, just när jag kom ut på gräsmattan hörde jag något väsande, och matte sa ”titta, titta, ta fågeln” och så small det. Jag ÄLSKAR att jaga fåglar, men den här var minsann inte så lätt att ta, den kom alldeles för högt upp, och så blev dom så många….. bättre lycka nästa gång, nu var det ju kissa jag skulle göra.
Dino och jag lekte för fullt hela kvällen men när klockan blev tolv sov vi väldigt gott båda två och hörde ingenting.
Jag var med om en otäck händelse som nog har satt sina spår i mig. Vi bor ibland nere på sydkusten och första gången jag gick på stranden, funderade jag inte på vad vatten var. Men jag gick nära kanten och nosade och rätt som det var, var det något kallt som slog mig på rumpan. Jag hoppade iväg och skrek, medan matte bara småskrattade. Det var en våg som hade slagit mig. Efter det dröjde det flera år innan jag gick ner i vattnet! Usch, varför ska det finnas vatten??
Det där med att åka bil har också varit ett problem för matte. Så fort jag kom in i bilen kräktes jag. Jag vet egentligen inte varför, för jag tyckte det var helt OK att åka bil och har alltid velat hoppa in i bilen. Men jag fick ta tabletter de två första åren, men det var inte så kul heller, för man blir väldigt trött av dem. Det händer fortfarande att jag kräks ibland, men nu byter vi bara lakan i bilen och fortsätter som om inget har hänt.
På våren gick vi en valpkurs, men den var inte så jätterolig. Det var 12 hundar i klassen och alla skulle göra saker, en hund i taget. Man bara satt, väntade och väntade. Det jag bäst lärde mig var hur man kunde sitta snällt och sysselsätta sig själv. Som till exempel att titta på alla flygplan som kom över himlen….
Strax före min 1-årsdag skulle jag gå på min första inofficiella utställning. Det var kul att sitta och titta på alla andra hundar, och jag förstod inte riktigt varför inte alla lekte med alla istället för att bara strutta runt i cirklar. Så blev det min tur. Domaren var sen och jag var första hund, så han bara stormade mot mig och skulle ta i mig.. . jag blev dödsförskräckt och tog ett av mina snabba sidohopp, (inte för att skryta, men jag är väldigt reaktionssnabb) kom lös och sprang ut ur ringen. RÄDDAD! Nåja, gubben insåg nog att han uppfört sig illa, för jag fick gå in igen efter de andra i klassen.
Alltså, det där med utställningar har varken roat mig eller matte, men jag har lyckats få ”excellent”, dessutom på en internationell tävling, vilket vi båda är mycket nöjda över, så nu är den pärsen över.
Jaha, så har det blivit fortsättningskurser i lydnad, kantarellsök, personsök, prova-på-spår och agility.
Spår och sök är jättekul men det där med agility, jag vet inte. Hasa sig på armbågarna genom en tunnel som är gjord för shelties, balansera på en planka och behöva gå på den när man kan hoppa 2/3 av plankan. Nej, nej . Däremot att hoppa hinder av alla slag är ju jätteroligt, men då hinner inte matte med att tala om vart jag ska efteråt, så där sprack det.
Under hela min tid har jag haft först en människobebis och sedan två att ta hand om. Jag älskar barn och min matte litar till 100 % att jag är snäll mot dem, för det är jag! Däremot har jag haft lite tvivel om vuxna människor, de beter sig ju ibland väldigt underligt. Får jag bara kolla in dem några sekunder innan de stormar fram och stirrar på en, är de väl OK, de får gärna en puss om de böjer sig ner!
Första natten sov matte med mig på köksgolvet, det var skönt att slippa vara ensam. Dino kom in varje morgon och vi tog promenader tillsammans, och sedan när hans matte började jobba igen fick han vara hos oss på dagarna. Det var kul, för då hade jag ju en att leka med, och lekte, det gjorde vi!
Efter jul fick han vara ensam hemma hos sig, då var vi ju rumsrena, så det var inga problem. Men vi fortsatte att ta promenader tillsammans och röja runt på tomten tillsammans.
På nyårsafton skulle jag gå ut och kissa innan vi skulle in till Dino och fira, vad vi nu skulle fira. Nåväl, just när jag kom ut på gräsmattan hörde jag något väsande, och matte sa ”titta, titta, ta fågeln” och så small det. Jag ÄLSKAR att jaga fåglar, men den här var minsann inte så lätt att ta, den kom alldeles för högt upp, och så blev dom så många….. bättre lycka nästa gång, nu var det ju kissa jag skulle göra.
Dino och jag lekte för fullt hela kvällen men när klockan blev tolv sov vi väldigt gott båda två och hörde ingenting.
Jag var med om en otäck händelse som nog har satt sina spår i mig. Vi bor ibland nere på sydkusten och första gången jag gick på stranden, funderade jag inte på vad vatten var. Men jag gick nära kanten och nosade och rätt som det var, var det något kallt som slog mig på rumpan. Jag hoppade iväg och skrek, medan matte bara småskrattade. Det var en våg som hade slagit mig. Efter det dröjde det flera år innan jag gick ner i vattnet! Usch, varför ska det finnas vatten??
Det där med att åka bil har också varit ett problem för matte. Så fort jag kom in i bilen kräktes jag. Jag vet egentligen inte varför, för jag tyckte det var helt OK att åka bil och har alltid velat hoppa in i bilen. Men jag fick ta tabletter de två första åren, men det var inte så kul heller, för man blir väldigt trött av dem. Det händer fortfarande att jag kräks ibland, men nu byter vi bara lakan i bilen och fortsätter som om inget har hänt.
På våren gick vi en valpkurs, men den var inte så jätterolig. Det var 12 hundar i klassen och alla skulle göra saker, en hund i taget. Man bara satt, väntade och väntade. Det jag bäst lärde mig var hur man kunde sitta snällt och sysselsätta sig själv. Som till exempel att titta på alla flygplan som kom över himlen….
Strax före min 1-årsdag skulle jag gå på min första inofficiella utställning. Det var kul att sitta och titta på alla andra hundar, och jag förstod inte riktigt varför inte alla lekte med alla istället för att bara strutta runt i cirklar. Så blev det min tur. Domaren var sen och jag var första hund, så han bara stormade mot mig och skulle ta i mig.. . jag blev dödsförskräckt och tog ett av mina snabba sidohopp, (inte för att skryta, men jag är väldigt reaktionssnabb) kom lös och sprang ut ur ringen. RÄDDAD! Nåja, gubben insåg nog att han uppfört sig illa, för jag fick gå in igen efter de andra i klassen.
Alltså, det där med utställningar har varken roat mig eller matte, men jag har lyckats få ”excellent”, dessutom på en internationell tävling, vilket vi båda är mycket nöjda över, så nu är den pärsen över.
Jaha, så har det blivit fortsättningskurser i lydnad, kantarellsök, personsök, prova-på-spår och agility.
Spår och sök är jättekul men det där med agility, jag vet inte. Hasa sig på armbågarna genom en tunnel som är gjord för shelties, balansera på en planka och behöva gå på den när man kan hoppa 2/3 av plankan. Nej, nej . Däremot att hoppa hinder av alla slag är ju jätteroligt, men då hinner inte matte med att tala om vart jag ska efteråt, så där sprack det.
Under hela min tid har jag haft först en människobebis och sedan två att ta hand om. Jag älskar barn och min matte litar till 100 % att jag är snäll mot dem, för det är jag! Däremot har jag haft lite tvivel om vuxna människor, de beter sig ju ibland väldigt underligt. Får jag bara kolla in dem några sekunder innan de stormar fram och stirrar på en, är de väl OK, de får gärna en puss om de böjer sig ner!